Så känner du igen ett falskt Pokémonkort på baksidan

Alla Pokémonkort på samma språk har samma baksida. Det kan dock finnas små, nästan osynliga skillnader mellan serierna, och japanska baksidor ser annorlunda ut än engelska. Baksidan är ett utmärkt ställe att börja på när du kontrollerar ett kort. Du behöver ingen bild på just det kortet — vilket äkta kort som helst på samma språk duger som referens, och ett från samma set är ännu bättre.

Förfalskare vet att köparen tittar på framsidan, så det är där de lägger krutet: illustrationen, holot, typsnitten, mönstret. Baksidan är ofta dåligt tryckt och med fel bläck — den ser billig, blank och övermättad ut. Färgerna glider, de fina detaljerna saknas, och helheten ser lite platt ut. Ofta räcker det att titta på kortet för att känna att något är fel.

Den här guiden handlar bara om baksidan på Pokémonkort. Andra spel tittar vi på i kommande inlägg. För framsidan, se vår guide till äkthetsbedömning av Base Set. En varning innan du sätter i gång: mobilkameror och belysning förskjuter färger rejält, så bedöm aldrig en baksida utifrån en enda annonsbild. Lägg kortet bredvid ett du vet är äkta, i samma ljus, och jämför. Två äkta kort kan också skilja sig något i färg, och det är helt normalt. Även officiella kort kan vara feltryckta eller snett skurna.

Engelska kort: den blå virveln

En äkta engelsk baksida har en djupt marinblå ram. Innanför den ligger en molnvirvel som blandar mörkt marinblå skuggor med klart vitt, och den innehåller massor av fin detalj. Poké Ball i mitten är äkta röd upptill, med ett svart band, en gråvit underdel och en knivskarp reflex på knappen. ”Pokémon”-logotypen är gyllengul med blå kontur och ett litet TM bredvid. Allt är skarpt — bokstäverna, bandet, reflexen.

Så här går det fel på förfalskningarna.

1. Ramens färg. Det vanligaste kännetecknet. En äkta ram är marinblå. Förfalskningar drar åt ett av två håll: en lila ton, eller en ram som är för ljus — en elektriskt blå som ser bakbelyst ut. Ingetdera är rätt.

2. Urtvättad virvel. En äkta virvel har skuggor, partier av mörk marinblått mellan det vita. På många förfalskningar är de skuggorna borta och virveln ser blek och platt ut, som om någon skruvat upp ljusstyrkan.

3. Färgen på Poké Ball. Bollens överdel ska vara röd. På förfalskningar glider den mot orange, eller åt andra hållet mot en rosaaktig karmosin. Reflexen på knappen tappar ofta formen också.

4. Logotypens färg och kontur. Det gula i logotypen blir orange, och den blå konturen flyter ut i stället för att förbli en ren linje.

5. Mjukt tryck. Förfalskningar trycks ofta i lägre upplösning än originalet. Logotypens kanter ser luddiga ut, virveln ser utsmetad ut, och på nära håll kan du se ett rutnät av pixlar i stället för ren färg.

6. Ramens bredd. Vissa förfalskningar har en bredare eller ojämn ram. Var försiktig med den här, dock. Äkta kort är ofta snedcentrerade de också, och i sig är det en skickfråga, inte ett tecken på förfalskning. Det räknas bara tillsammans med färgkännetecknen ovan.

Titta närmare: D:et inuti P:et

En klassisk kontroll på engelska kort är bokstaven P i ”Pokémon”-logotypen. Inuti öglan finns ett litet hål format som ett D. Ta en makrobild med mobilen, eller använd en lupp, och titta på det D:et och det gula runt omkring. D:et i P:et förändras något över tid, så jämför med ett äkta kort från ungefär samma epok. Galleriet nedan har ett modernt kort, två från de gamla Base-seten och ett från Expedition-serien, följt av två förfalskningar.

Ett test till dig: ett av de här korten är äkta och alla de andra är falska. Kan du gissa vilket?

Japanska kort: regnbågen

Den japanska baksidan är en annan design. Moderna kort har använt den i över två decennier, så nästan vilket japanskt kort du än äger fungerar som referens. Kort från slutet av 1990-talet har en äldre baksida, som vi kommer till i slutet av det här avsnittet. Ramen är en dämpad olivguld: matt, lite kaki, aldrig klargul. Innanför den är fältet djupt marinblått med ett fint, jämnt spräckelmönster över hela ytan, och bakom Poké Ball ligger en mjuk regnbåge i pastellfärger. Sju energikulor sitter runt kanten — Gräs och Elektrisk upptill, Eld och Psykisk på sidorna, Vatten och Kamp nedtill, och en vit färglös stjärna nederst i mitten. ”Pokémon”-logotypen är gul med marinblå kontur och ett litet ® bredvid.

Kännetecknen på japanska förfalskningar:

1. Ramens färg. Äkta är dämpad olivguld. Förfalskningar drar åt blek beige eller orangebrunt, och de allra lättaste att fånga är klart citrongula.

2. Bakgrundens blå. Äkta är djupt marinblått med ett fint, jämnt spräckelmönster. Förfalskningar har en ljusare kungsblå, och spräckelmönstret är antingen grovt och fläckigt eller helt utslätat.

3. Regnbågsstrålarna. Äkta strålar är mjuka och pastelliga och ligger lugnt bakom bollen. På förfalskningar är de skrikiga godisfärger som hoppar ut från kortet.

4. Poké Ball och kulorna. Den äkta bollen har mjuk skuggning och en tydlig reflex på knappen. Förfalskningar trycker den platt, och de sju energikulorna blir suddiga tills ikonerna inuti är svåra att läsa.

5. Logotypens kontur. Den marinblå konturen runt logotypen blir för kraftig, eller får en aningen fel nyans.

Titta närmare: Gräs-kulan i hörnet

På moderna japanska kort är stället vi gillar att kontrollera det övre vänstra hörnet: Gräs-kulan, guldramen bredvid den och det spräckliga marinblå runt omkring. På ett äkta kort är ytan runt lövet ren och har ett unikt spräckelmönster. Kontrollera D:et inuti P:et också. På förfalskningar förvandlas lövet till ett tunt, rispigt streck, spräckelmönstret blir ett grovt punktmönster, och det marinblå och logotypens kontur drar åt lila.

Ett test till dig: ett av de här korten är äkta och alla de andra är falska. Kan du gissa vilket?

Den gamla japanska baksidan

Japanska kort från slutet av 1990-talet ser annorlunda ut: ”Pocket Monsters Card Game” på ett djupblått fält med vita strålar, en tunn röd ramlinje strax innanför kanten, och copyrighttexten från 1996 nedtill. De förfalskas också, och de allmänna kontrollerna gäller fortfarande — nyansen på det blå, hur skarp den lilla texten är, och bredden på den vita marginalen utanför den röda linjen.

Titta närmare: O:et i ”MONSTERS”. Vår favoritkontroll på den här baksidan. På ett äkta kort är O:et en ren ring: hålet i mitten är brett och runt, och O:ets övre del bär ett särskilt mönster som ser ut som fina linjer. På förfalskningen är bokstaven kraftigare.

Ett test till dig: det ena kortet är äkta och det andra är falskt. Kan du gissa vilket som är vilket?

Så kontrollerar du en kortbaksida

• Jämför med ett kort du vet är äkta, på samma språk, helst från samma set eller serie, och i samma ljus. De flesta kännetecken syns bara sida vid sida.
• Fotografera båda i samma bild. Kameran förskjuter färgerna, men den förskjuter båda korten på samma sätt.
• Ta fram luppen om färgerna ser bra ut men något ändå skaver. En lupp på 10x–30x, eller en makrobild med mobilen, visar tryckpunkterna — se närbilderna ovan, och guiden till Base Set för mer.
• Avgör aldrig utifrån en enda annonsbild. Be säljaren om en bild på baksidan i dagsljus, gärna bredvid ett annat kort om det går.

Kort sagt

Tre saker gör det mesta av jobbet på en kortbaksida: ramens färg, kontrasten i virveln eller i spräckelmönstret, och hur skarpt trycket är. En av dem fel är en varning; två är ett svar. Och jämför alltid lika med lika — en engelsk baksida bevisar ingenting om ett japanskt kort, och tvärtom.